Henrik Kelfve

Mitt tidigare inlägg ”Det är för jävigt” lyftes upp på Märsta.nu. Där har nu kommunstyrelsens ordförande svarat. Här kommer min respons:

_________________________

Häromdagen skrev jag om att kommunstyrelsens ordförande fattat beslut om en kommunal borgen på 136 miljoner kronor till AB Sigtunahem, där han själv är ordförande. Självklart är detta direkt olämpligt och oetiskt.

Nu har reaktionen från kommunstyrelsens ordförande kommit. Tyvärr visar han inte någon förståelse för den sakliga kritik jag har framfört när det gäller hans dubbla roller. Han anklagar oppositionen för att vara gnälliga så fort vi pekar på reella brister i majoritetens maktutövning.

Kommunstyrelsens ordförande kallar mig inkompetent och lögnaktig. Det kan jag ta. Men frågan är vad den bristfälliga demokratin i Sigtuna innebär för kommunen och dess invånare. De som har fräckheten att invända mot majoriteten i allmänhet och kommunstyrelsens ordförande i synnerhet möts av brutala metoder.

I fullmäktigedebatten uppmanar kommunstyrelsens ordförande meningsmotståndare att ”veta hut” eller ”skämmas”. Allt mer makt koncentreras kring honom själv. Insynen i den politiska processen är starkt begränsad. Motioner från oppositionen avskrivs utan att behandlas politiskt och nya ärenden och handlingar presenteras regelmässigt på sittande möte.

I just detta fall handlar sakfrågan om det lämpliga i att kommunstyrelsens ordförande själv beslutar om borgen på 136 miljoner kronor till det bolag han själv är styrelseordförande i. Att det ens är möjligt beror på Sigtuna kommuns delegationsordning. Det är en delegationsordning som är olämplig. Min uppfattning är att beslut om kommunal borgen ska fattas av fullmäktige.

I sitt svar skriver kommunstyrelsens ordförande att mitt påstående om att han fattat beslut på egen hand är felaktigt. Om kommunstyrelsens ordförande inte vill minnas sina beslut ber jag honom att läsa protokollen han själv signerat. En ny kommunal borgen har givits till AB Sigtunahem. Beslutet är fattat av honom ensam. Det handlar om 136 miljoner kronor. Inget av detta blir mindre sant av att kommunstyrelsens ordförande höjer tonläget.

Jag påstås medvetet ljuga för allmänheten. Hur kommunstyrelsens ordförande kommer till denna slutsats är obegripligt. Ett tydligt besked kan jag här och nu ge. Jag tänker inte tystna, inte sluta granska majoriteten och jag kommer fortsätta att arbeta för en ny framtidsinriktad, handlingskraftig och öppen alliansmajoritet i Sigtuna. Vi har ett samspelt och kompetent lag och en genomarbetad politik som vi bland annat presenterat i vårt budgetförslag för 2010. Framför allt består vi inte bara av en ledare med stor mun och små öron.

Henrik Kelfve (M)
Kandidat till posten som kommunstyrelseordförande

Sitter och läser handlingar inför kommande möten i Sigtuna kommun. Bland annat läser jag handlingarna till kommunstyrelsens arbetsutskott. Under, den sällan upphetsande punkten, ”redovisning av delegationsbeslut” sätter jag dock kaffet i halsen.

Jag har tidigare pekat på att det finns ett demokratiskt underskott i Sigtuna. Nuvarande majoritet visar gång på gång stora brister i respekten för viktiga demokratiska principer. Ett exempel som jag skrivit om tidigare är att kommunstyrelsens ordförande sitter på för många stolar.

Ett delegationsbeslut som fattats av kommunstyrelsens ordförande handlar om att ge AB Sigtunahem, där han också är ordförande, kommunal borgen. Hur jävig får man vara med hedern i behåll?

Enligt delegationsordningen har kommunstyrelsens arbetsutskott delegation på denna typ av ärenden. Eftersom begäran från AB Sigtunahem kom in sent fattades beslutet istället av ordföranden ensam med hänvisning till att det var en ”Brådskande delegation”.

Det kanske är så att det inte har begåtts något formellt fel. Förnuftig politik handlar dock inte bara om formalia. Framför allt handlar det om moral, transparens och maktdelning. När en politiker ensam fattar beslut om att bevilja kommunal borgen för 136 miljoner kronor till ett bolag där han själv är styrelseordförande trampar man över en väldigt tydlig gräns.

Sigtuna kommun lever i stora delar av engångsintäkter. Det har oppositionen och jag pekat på länge. Alla förstår att om man säljer en bit mark och använder intäkten till de dagliga utgifterna sågar man sakta men säkert av den gren man sitter på.

Min absoluta uppfattning är att man ska använda engångsintäkter till att betala av de långsiktiga lånen. Nuvarande majoritet väljer en annan linje. De slår sig för bröstet och verkar själv tro att de är enormt kompetenta som har plus i prognoserna. Men utan försäljningarna lyser siffran på sista raden rött.

Som så ofta i Sigtuna kommun finns det även demokratiska brister i det här avseendet. Den röda ledaren sitter som ordförande i kommunstyrelsen. Där fattar han beslut att vad som ska säljas och hur avtal ska tecknas.

Därefter tar på sig en annan hatt som ordförande i Sigtunahem, den kommunala allmännyttan.

Allmännyttan i Sigtuna kommun har, som i de flesta röda kommuner, en mycket dominant ställning på bostadsmarknaden. De dubbla hattarna innebär att den röda ledaren tecknar avtal med sig själv. Det är mycket olämpligt.

När Sigtunahem ska uppföra nya bostäder anser de sig behöva kommunal borgen. Självklart får man bättre finansieringsvillkor om man har alla skattebetalare som säkerhet. Kommunens samlade borgensåtagande till Sigtunahem uppgår till över en miljard.

Denna politik snedvrider konkurrensen på bostadsmarknaden. Beslut om borgen fattas såklart av kommunen. Behöver jag berätta vem som styr denna?

En man med tre hattar är direkt odemokratiskt. En man med tre hattar leder till en allt mer urholkad kommunal ekonomi. En man med tre hattar snedvrider konkurrensen på bostadsmarknaden. En allians med fyra partier kommer ta långsiktigt ansvar för kommunen – ekonomiskt, verksamhetsmässigt och demokratiskt.

Oppositionens möjlighet att driva politik i kommunen sker främst genom rätten att väcka förslag genom så kallade motioner. Denna rätt är dock inte mycket värd i Sigtuna kommun eftersom vänstermajoriteten väljer att inte svara på motioner i tid. Därmed bryter man medvetet mot kommunallagen.

I kommunallagen står det att: ”motioner och medborgarförslag bör beredas så att fullmäktige kan fatta beslut inom ett år efter att de väckts”. Vidare står det att: ”om inte beredning av motionen kunnat avslutas inom nämnda tid skall anmälan om vad som framkommit under beredningen ske till fullmäktige inom ett år”.

Detta är något som majoriteten konsekvent struntar i. En del förslag som framställts är över två år gamla. Totalt handlar det om tjugotre stycken motioner och medborgarförslag som ännu inte har besvarats.

På kommunfullmäktiges sammanträde riktade oppositionen skarp kritik mot detta. Det krävdes ett antal anföranden för att över huvud taget få någon representant för den röda majoriteten att ta bladet från munnen. Kommunstyrelsens ordförande visade då tydligt socialdemokraternas syn på demokrati genom att säga: ”majoriteten har som ambition att svara på de inkomna förslagen inom kort men det är inget löfte”.

Uttalandet är ett tydligt förakt för demokratin. Man ska inte kunna välja och vraka, peta ur russinen ur kakan och enbart behandla de förslag som man själv tilltalas av. Med majoritetens nuvarande inställning är den demokratiska processen väldigt godtycklig. Så får det absolut inte vara!

Motioner och medborgarförslag är ett direkt uttryck för demokratin och folkstyret. Detta är något som vi ska värna. Vårt krav är enkelt.  Lagen ska följas!

Henrik Kelfve (M)     Sune Askaner (FP)

Olov Holst (SFS)     Michael Harvey (KD)

I veckans nummer av tidningen Dagens Samhälle skrivs det om de sociala mediernas genomslag bland politiker. Enligt en undersökning kommer sex av tio lokala toppolitiker att använda sig av en blogg, Facebook, Twitter eller likande i nästa val. Nästan 80 procent tror att de sociala medierna kommer spela en viktig roll.

Artikeln illustreras bland annat med en bild från ett klipp på YouTube som jag publicerade i förra valrörelsen. Då var jag skolkommunalråd i Solna.

Min blogg har nu varit igång i 20 månader och antalet besökare ökar sakta men säkert. Nyligen lade jag till Twitter för att kunna redovisa vad som händer mer direkt. Dessvärre glömmer jag allt för ofta att uppdatera vad jag gör. Skärpning utlovas

Bloggen är ett utmärkt redskap för att kunna kommunicera tankarna bakom olika ställningstaganden. Den vanliga nyhetsrapporteringen blir ofta allt för digital. Motsättningar förstärks och komplicerade frågor förenklas.

Den stora fördelen med en blogg är möjligheten för människor att kommentera. Det finns fantastiska möjligheter att föra en öppen dialog med beslutsfattare. Tyvärr är det svårt att få igång debatten. Här är det du som läser som får skärpa dig

Sedan jag började min politiska bana i Sigtuna vid årsskiftet har min sida fått nästan 18000 unika besök. Min förhoppning är att det kommande valåret ska öka trycket ytterligare och att debatten kommer igång på allvar.

Forum för levande är historia är en myndighet med uppdrag att sprida kunskap och information om Förintelsen och brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer och i andra sammanhang. På YouTube har de lagt upp en film (klicka på bilden) som är klockren.

Inte oväntat har filmen, som heter ”middag med Pol Pot, mötts av hård kritik. Jan Myrdal får sig en släng som en av otaliga svenskar som hyllat valda diktaturer. Han är en av de som nu känner sig trampad på tårna. Myrdal anser inte att en statlig myndighet ska ägna sig åt ideologisk opinionsbildning.

Det är förvisso ett argument jag kan köpa. Men var har Myrdals kritik funnits när nazismen och fascistiska diktaturer granskats? Det är utmärkt att regimer som förtrycker, torterar och mördar synliggörs. Det är genom att se historien som den är som vi kan lära inför framtiden.

En viktig lärdom är att det finns svenskar som hyllat de mest vedervärdiga regimer.

I sammanhanget vill jag komma med ett lästips: ”Vänstern och tyranniet – Det galna kvartsseklet” av Per Ahlmark.

I helgen samlades de rödgröna i Kungsträdgården för att visa sin enighet. Socialdemokraterna har tids nog insett att det inte är hållbart att söka mandat ensam. Den tiden är, tack och lov, förbi. Manifestationen är bra för demokratin. Alternativen i Svensk politik blir tydliga.

I ena ringhörnan har vi en allians som trivs tillsammans. Grunden för detta är en gemensam syn på människan och en frihetlig strävan. Detta kombinerar man framgångsrikt med ett ödmjukt förhållningssätt. Målet är klart men resan dit tar form i breda samtal med alla de krafter i samhället som strävar framåt. Verkligheten är alltid utgångspunkten.

I andra ringhörnan har vi de rödgröna. De vill egentligen inte vara tillsammans. Den bistra sanningen har dock fått dem att inse att det är enda vägen att kunna göra anspråk på makten. På DN-debatt i helgen redovisade detta dystra gäng utgångspunkterna för deras gemensamma politik.

Sju områden ska bära dem till Rosenbad:

Först kommer arbetslösheten. Efter att socialismen skapat ett enormt utanförskap, som var den enskilt största anledningen till att förra regeringen föll, talar man om att nuvarande regering misslyckats kapitalt. Nu lönar det sig att arbeta, då var en stor del av befolkningen förpassade till avbytarbänken.

Sedan kommer kunskapssamhället. Även här har socialismen satt skrämmande spår. Den röda skolpolitiken har fokuserat på allt annat än kunskap. Nu ska man samsas med kommunister som vill förbjuda läxor och som föraktar alla verksamheter som inte drivs av politiker.

Det tredje området handlar om företagande. Hur tror de att en politik som bygger på höga skatter och offentliga monopol ska vara bra för företagande och entreprenörskap?

Härefter kommer klimatet. Att alliansregeringen tagit initiativet och format en politik som är offensiv, ansvarstagande och internationell på miljöområdet ger de rödgröna ingen ro. Därför hittar man på en egen verklighet. De skriver att ”denna mandatperiod innebär fyra förlorade år”.

Sedan kommer det gamla huvudnumret – klyftorna i samhället. Den borgerliga rättvisan handlar om att ingen ska fara illa, att det ska löna sig att utbilda sig, arbeta hårt och våga ta risker. Socialismen handlar bara om Jantelagen. Nu ska skatter höjas på arbete så att man kan ge till de som inte arbetar.

Denna politik blir inte tydligare än när man skriver att människor tvingats ut ur sjukförsäkringen. Men varför ska människor som helt eller delvis kan arbeta förpassas till ett bidragssystem? Det är socialismens lösning på arbetslösheten.

De rödgröna formerar sig men få vill lyssna på gårdagens lösningar. Dagens opinionsundersökning visar tydligt att det återstår mycket innan de rödgröna utgör ett alternativ i Svensk politik. Mitt första tips är att utgå från den verklighet alla vi andra befinner oss i.

På kvällens sammanträde med kommunfullmäktige avhandlades ett förslag att bygga bostäder på Rådmansängen i Sigtuna stad. Moderaterna har under ärendets gång varit kritiska till förslaget.

Att förtäta en stad är aldrig helt lätt. Speciellt inte Sveriges äldsta stad som naturligtvis är extra känslig. Vi har ett ansvar att gå varligt fram så att man bevarar och utvecklar stadens identitet.

Samtidigt vill vi bidra till att det byggs nya attraktiva bostäder. Frågan man måste ställa sig är om detta är rätt plats och om förslaget är utformat på ett bra sätt. Det finns också alternativa platser som kan övervägas.

En annan viktig faktor att ta hänsyn till är vad de boende i närområdet tycker. I Sigtuna stad är motståndet mot förtätning massivt. Inom Moderaterna har diskussionerna handlat om dessa olika perspektiv.

Sammantaget har vi landat på ett avslag. Förslaget till byggnation har ansetts vara för omfattande och sakna folkligt stöd. På sammanträdet ikväll presenterade Socialdemokraterna ett nedbantat förslag i syfte att få med Folkpartiet.

Vår respons var då att begära att frågan hänskjuts till nästa sammanträde. Det är inte seriöst att kasta fram en ny karta på sittande möte och begära omedelbart ställningstagande. Frågan är inte svart eller vit utan innehåller i allra högsta grad nyanser. Vi vill ta med oss förslaget till våra medlemmar och medborgarna för en ny prövning.

Detta visade den maktfullkomliga s-ledaren ingen förståelse för. Hans värld är nämligen svart och vit, utan nyanser. Istället för att välkomna möjligheten att få en bred politisk uppslutning valde han att gå till hårt angrepp.

Han motsatte sig att ärendet skulle skjutas fram och är därmed oerhört tydlig i sin demokratisyn. Han söker inte största möjliga samförstånd. Han tycker inte att det är rimligt att vi får möjlighet att värdera ett nytt förslag till bebyggelse.

I själva verket blev han så till sig över att Folkpartiet stödde det nya förslaget att han började vara direkt pinsam i sin argumentation. Att socialdemokraterna kör över Moderaterna är kanske inte så anmärkningsvärt.

Det allvarliga är att han gång på gång kör över medborgarna. Det kan visa sig vara ödesdigert för den socialistiska majoriteten.

Allt mer av kommunens verksamhet utförs av aktörer på marknaden. Det anser jag är bra. En hörnpelare i borgerlig politik är att kommunen ska öppna upp för konkurrens och därmed pressa kostnader och öka kvalitet.

Upphandlingsprocessen är hårt reglerad i lagen om offentliga upphandlingar. Den finns till för att undvika korruption och värna skattebetalarnas pengar.

Processen består av tre politiska steg. Först beslut att upphandla en given verksamhet, därefter beslut om underlag för upphandlingen och slutligen antagande av anbudsgivare.

I Sigtuna kommun underställs bara det sista steget en demokratisk prövning. I det läget finns endast alternativet att anta vinnande anbud eller att avbryta upphandlingen. Detta sista steg är i själva verket bara en ren formalitet.

Upphandlingsunderlaget är det beslut som innehåller ställningstagande om vad man vill handla upp, vilka kvalitetskrav man ställer, hur detta viktas mot pris och andra förutsättningar som anbudsgivarna ska leva upp till. Dessa viktiga politiska ställningstaganden hanteras inte demokratiskt i Sigtuna. Detta avgörs av majoriteten bakom stängda dörrar.

På kommunstyrelsens sammanträden har denna kritik framförts vid ett antal tillfällen. Kommunstyrelsens ordförande har konsekvent viftat bort kritiken utan att bemöta den i sak. Bilden av en maktpolitiker som vill bestämma allt själv utan att ge meningsmotståndare möjlighet till insyn bekräftas.

Dess bättre har flera andra företrädare för majoriteten uttalat en förståelse för vår kritik och en vilja till förändring. Jag hoppas verkligen att de lyckas förklara för sin ledare vad demokrati går ut på. Den här typen av frågor borde man kunna lösa i samförstånd.

I de kommuner som styrs av borgerliga majoriteter är, som bekant, andelen upphandlad verksamhet betydligt större än i socialistiska kommuner. Vi anser inte att det politiska uppdraget från medborgarna är att bedriva verksamhet. Vår roll är att företräda kommuninvånarna och se till att de får god valuta för skatten.

I själva verket är det en mer demokratisk ordning att andra aktörer utför verksamheten. På så sätt står politiken fri att granska, utvärdera och agera på ett sätt som är svårare om man själv har ansvaret för utförandet.

Om alliansen vinner valet 2010 kommer således en väsentligt större del av kommunens verksamhet att upphandlas i konkurrens. Med nuvarande ordning skulle det innebära att de demokratiska insyns- och påverkansmöjligheterna för en eventuell socialistisk minoritet blir mycket små.

Om inte nuvarande majoritet gör processen mer demokratisk före nästa val kommer vi att göra det. Vår bestämda uppfattning är att nuvarande ordning är ovärdig en kommun och en politisk majoritet som vill kalla sig demokratisk.