Faktum kvarstår att Socialdemokraterna har haft makten i åtta år och skolan är eländig. Det går inte att trolla bort. Dessutom har vår skola, i jämförelse med övriga kommuner, sjunkit. Vi är bland de sämsta i landet.

Jag har studerat de 51 punkterna. Snömos, självklarheter och en del kopierat ur borgerliga utspel. Du bekräftar själv vad vi har att vänta av S genom din kommentar. Du skriver att skolans roll som ”kunskapsförmedling” är föråldrad. Företrädare för S har i fullmäktige förfasat sig över krav i skolan. Era kompisar i V vill förbjuda läxor. Era kompisar i Mp vill avskaffa betygen.

Det har aldrig varit mer tydligt att det behövs en allians för att vända utvecklingen i skolan!

Detta är dock inte en statusfråga som går ut på att vara relativ sett bra i förhållande till andra. Vi ska absolut sett ha en bra skola. Och det måste göras något radikalt åt skolan i Sverige överlag. Vi kan inte vänta på att regeringen moderniserar systemet. Vi måste ta tag i problemen själva och införa ett modernare kunskapsbegrepp, nya pedagogiska metoder och engagerande intresseväckande undervisning.

Frågan är: Vem har de bästa visionerna och idéerna för att utveckla skolan i kommunen?

Socialdemokraterna har ett handlingskraftigt konkret skolpolitiskt program med 51 punkter som utgår från en modern analys av skolans problem. Moderaterna vill betona skolans roll som ”kunskapsförmedling” och utrycker därmed en mycket gammaldags syn på kunskap som någonting stora snälle tomte-läraren delar ut till eleverna ur sin kunskapssäck. Kunskap är inte någonting läraren förmedlar till eleverna utan någonting eleverna utvecklar själva med hjälp av en god pedagogisk ledare.

Jag kan hålla med dig om att Sverige har klarat sig bättre än andra länder i EU genom finanskrisen. Men, vad gäller utanförskapet så är jag lite mer kluven vad gäller ditt resonemang. Tex så är det som så att vad som har hänt är att ni bara flyttat över vissa människor till ett nytt ”utanförskap” men där de inte har några juridiska rättigheter trots att Sverige är bunden av Europakonventionen. Jag tänker givetvis på FAS 3. Det har nämligen visat sig att det inte finns någon frivillighet över detta, eftersom om individen vägrar så blir de också utan sin ersättning. Således är det ett tvång och inte någon frivillighet.

Vad gäller det juridiska läget kring FAS 3 så kommer vi snart att få en riktigt trevlig överraskning då flera rättsprocesser är i görningen. Flera personer håller på att förbereda mål om bland annat kränkning av Europakonventionen och FN:s Universella Deklaration om de mänskliga rättigheterna, och då avgränsat till Artikel 4 (Slaveriförbudet).

Det är rätt uppenbart att Sverige kommer att åka dit med dunder och brak, eftersom ju mer man sätter sig in i vad FAS 3 handlar om och hur rättsläget är för de som hamnar där så är det tal om vad som inom folkrätten benämns ”forced labour”, vilket är förbjudet och just slaveriförbudet tillhör de som man inte kan avtala bort.

Det är rätt uppenbart att Sverige kommer att få mycket svårt att försvara sig när dessa rättsprocesser sätter igång. Det kommer med stor sannolikhet bli så att många av dessa mål kommer upp under nästa mandatperiod och det kommer att innebära att Sverige får ägna stor del av sin tid till att försvara sig i alla möjliga olika rättsliga instanser.

Flera jag haft kontakt med säger klart och tydligt att de inte kommer att nöja sig med de svenska domstolarna utan att de är villiga att gå hela vägen upp till Europadomstolen för att få sin vilja igenom , och därmed stoppa FAS 3.

Syftet från min sida är att informera er om vad som är i görningen eftersom jag har följt det här på nära håll. Tänkte att det kunde vara bra med en liten förvarning ….för att undvika ”tactic by ambush” som
det kallas på engelska.

Jag håller givetvis med om att det är centralt att det lönar sig att arbeta framför att gå på bidrag. Men, man får inte glömma bort att det faktiskt är stenhård konkurrens om alla jobb och de som blir bortsorterade först
är de med de bättre utbildningarna, dvs det är uteslutande nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade akademiker som drabbas av både arbetslöshet och långtidsarbetslöshet.

Detta beror på att många programutbildningar har för dålig koppling till verkligheten, dvs till arbetsmarknaden och näringslivet. Problemet är att ute på många universitet och högskolor så tas detta problem inte på allvar, och många studenter har tröttnat på att bli nonchalerade och ignorerade när de tar upp den här frågan.

Därför måste vi synliggöra det här problemet och sluta nonchalera och ignorera varandra. Jag och många med mig började faktiskt att aktiv söka jobb redan i början av våra utbildningar, men blev tyvärr hela tiden bortsorterade/bortvalda, nonchalerade och ignorerade av arbetsgivarna överallt i hela Sverige.

Men, jag tänker inte sitta här och gnälla utan jag avser bara berätta hur det går till i Sverige och hur svårt det är att bli accepterad i sitt eget land. Har man lagt ner 4-6 år av sitt liv på en bra utbildning av hög kvalitet så vill man ju få någon nytta av det. Det får man inte idag, då vi inte får en ärlig chans utan sorteras bort gång efter gång när vi söker jobb. Att då bli hånad och mobbad för att man blir utestängd av arbetsgivarna och därmed blir arbetslös tycker jag är hemskt osmakligt.

Personligen så skulle jag aldrig se ner på någon som har investerat i en högre utbildning och som verkligen försöker ta sig in på arbetsmarknaden. Jag skulle istället lyssna på dessa personer och försöka förstå deras problem och vad det är de går igenom.

Att ignorera och nonchalera andra människor bara för att man själv inte sitter i deras sits eller lever med samma situation, leder inte till något gott.

Jag tycks ju vara den enda kloka människan som vågar säga som det är och som vill göra något åt det här. Jag tycker därför att vi skall titta närmare på den kanadensiska modellen , med deras ”federal student workers experience program” som knyter ihop akademi med arbetsmarknad och därmed ger studenterna bättre möjligheter att stå bättre rustade på examensdagen. Dvs, ge studenterna möjlighet att bli anställningsbara efter examen, är centralt för mig.

Jag förstår hur studenterna har det för jag har nyligen varit i deras situation, och jag vet hur både arbetslöshet, långtidsarbetslöshet och mer eller mindre påtvingat utanförskap river stora hål i en privatekonomi och hur hela samhället ”utesluter” en ur gemenskapen och alla bara ignorerar och nonchalerar en.

Men, nu har till och med Dagens Nyheter haft en artikel om det här problemet, så sent som i Juni. Och de har helt rätt…utflyttningen/utvandringen bland akademiker har tagit fart, och
det är inte bara Norge och Danmark utan även Australien, Kanada och Amerika som är länder/nationer som vinner på detta då de får ny mycket välutbildad arbetskraft. Sverige, däremot förlorar på att de
nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade utvandrar från Sverige och då inte tillfälligt utan permanent.

Du borde fixa en sån hära facebook knapp på din blogg så att man ska typ kunna vidarebefodra inlägget till facebook!!