I höst får alla väljare möjlighet att avgöra Sveriges framtid. Valet står mellan Sverige som välfärdssamhälle eller Sverige som bidragssamhälle.
Det är genom jobben vi får in skatteintäkter som går till välfärden. Det är därför moderaterna för en politik som skapar nya arbetstillfällen.
Det innebär att ju fler som jobbar desto fler bidrar till den gemensamma välfärden. Det gör också att välfärden kan bli bättre.
Det ska löna sig att jobba och alla ska kunna leva på sin lön. Därför har alliansregeringen sänkt skatten på din lön. Det innebär till exempel att en LO-familj får 2 500 kronor mer i månaden att leva för. Pengar som ökar familjens trygghet och som leder till ökad konsumtion.
Konsumtion skapar jobb och därmed en positiv samhällsutveckling. Du kan själv se hur mycket din skatt sänkts på jobbskatteavdrag.se.
Mot detta står Mona Sahlins politik som vare sig handlar om satsningar på välfärden eller på fler jobb. Däremot vill Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern höja skatten för dig. Om Mona får som hon vill kommer alla som arbetar få mindre pengar i plånboken.
Mona Sahlin vill höja arbetsgivaravgiften för dem som anställer personer under 26 år. Blir det dyrare att anställa unga människor blir det svårare för ungdomarna att få jobb.
Inget jobb innebär ofta också att man som ung inte heller kan få en egen bostad. Sådan politik gör det svårare för unga att etablera sig i vuxenlivet. Ambitiösa ungdomar slängs istället in i ett ekorrhjul av socialdemokratiska ”åtgärder”.
Den 19 september är det dags igen. Väljarna har möjligheten att rösta på Alliansen för ett fortsatt välfärdssamhälle eller på vänsterexperimentet som erbjuder en återgång till bidragssamhället.
Hej!
Jobben är viktigast för välfärden. Men, ännu viktigare är att erkänna fenomenet ”aktiv bortsortering/utsortering och utfrysning” av de som aktivt söker jobb.
Vi kan se att denna bortsortering/utsortering och utfrysning går allra snabbast i Sverige. De som drabbas särskilt hårt har det visat sig är inte
de som kommer direkt från gymnasiet, vilket politikerna försöker få oss
att tro. Nej, de som har det allra svårast vad gäller arbetsmarknaden är
de nyutexaminerade akademikerna från de teoretiska samhällsvetenskapliga disciplinerna.
Detta beror på många saker, däribland den bristande samverkan mellan akademi och arbetsmarknad/näringsliv.
Borttagandet av studerandevillkoret hjälper inte de nyutexaminerade det minsta. Det ökar bara på köerna hos landets socialbyråer, då alltfler av de nyutexaminerade blir bortsorterad gång efter gång hos alla sveriges arbetsgivare. Det spelar ingen roll hur aktiv individen är med att söka jobb och hur flexibel individen är.
Vi kan tex genom att studera just samhällsvetarnas situation se att många av dem alltid hamnar i högen av de bortsorterade hos alla arbetsgivare där de söker jobb över hela Sverige oavsätt hom det är privat eller offentlig sektor.
Så för oss spelar det ingen som helst roll hur skatterna ser ut eftersom vi gång efter gång efter gång hamnar bland de bortsorterade och således aldrig får möjlighet att ens försörja oss själva. Således spelar vare sig jobbskatteavdrag eller arbetsgivaravgifterna någon roll.
Snarare skulle det spela roll om man istället inrättade trainee-program inom statliga och kommunala myndigheter som motsvarar de här människornas utbildning och kompetens.
Ett annat alternativ om man tycker att detta är för dyrt, är ju att i så fall ”köpa ut” alla nyutexaminerade samhällsvetare genom att tillsammans med de arbetsgivare som vill ha oss och som finns på den globala jobbdatabasen Monster.com och Monster.ca , ser till att hjälpa dessa att få den ”work authorization” som dessa arbetsgivare kräver.
Personligen så tror jag det skulle bli billigare för staten att hjälpa människor att få denna ”work authorization” än att gömma undan alla nyutexaminerade i olika arbetsmarknadspolitiska program och i olika meningslösa åtgärder.
För tittar man på Monster.com och Monster.ca och använder sökordet Entry Level, dvs ingångslönenivå så ser vi att det skapas en massa nya arbetstillfällen som är öppna för just nyutexaminerade akademiker och då i första hand samhällsvetarna. Då vore det rimligare att satsa på att
ge våra nyutexaminerade denna möjlighet att få dessa jobb än att envisas med en ICKE fungerande Arbetsförmedlingen som har sagt ifrån att ”Arbetslösa akademiker kan vi inte hjälpa då det inte ingår i vårt uppdrag”.
Så istället för att kasta SKIT mellan höger och vänster så tror jag att det är bättre att vi börjar lyssna på varandra och se att olika människor har olika behov och att vi måste överge ”One size fits all” som inte fungerar.
Dessutom måste Moderaterna ge upp sin konstiga övertygelse om att alla är garanterade jobb bara de söker jobb.
Jag kan se med mina egna ögon och med mina vänners ögon att man inte är GARANTERAD jobb bara för att man söker jobb, och att jobbcoacherna är fel väg.
Det är bättre att man väljer att samarbeta med de aktörer som annonserar efter arbetskraft på Monster.com och Monster.ca, eftersom där har man kompetens att hjälpa de som inte får någon hjälp i Sverige.
De skulle få jobb direkt därför att i USA och CAN så älskar man oss , samtidigt som Sverige HATAR oss. Dessutom har de Entry Level jobs och andra möjligheter som inte finns i Sverige och Europa.
Så genom att istället satsa på att få fram ”work authorization” så att
vår lediga arbetskraft kan matchas mot vad som finns på Monster.com och Monster.ca så skulle fler komma i arbete.
Sverige är inte världens medelpunkt!.
Det behövs en annan väg för de som inte välkomnas och som idag inte känner sig önskvärda vare sig på arbetsmarknaden eller i det svenska samhället som helhet.
Mvh
Mikael
Hej Mikael,
Som jag ser det måste man ha två perspektiv. Det ena handlar om att Skapa förutsättningar för fler jobb totalt sett. Det andra handlar om hur reglerna på arbetsmarknaden bidrar till att vi får rätt person på rätt plats.
Tack för avhandlingen
Regeringen har prioriterat att sänka trösklarna för låginkomsttagare att arbeta genom sänkta skatter. Det är viktigt. I de fall det leder till att en bidragstagare blir skattebetalare är vinsten dubbel.
Visst finns det mycket annat som också är viktigt som måste hanteras. Svensk arbetsrätt har passerat bäst-före-datum sedan länge. Unga kompetenta och drivande missgynnas. Kopplingen mellan prestation och lön är för liten. Det lönar sig för lite att utbilda sig. Listan kan göras lång.
Delar uppfattningen att utbildningssystemet och arbetsmarknaden måste samarbeta närmare. Här finns det också förslag från regeringen.
Att jobbskatteavdraget inte gynnar de som står utanför arbetsmarknaden håller jag inte med om. Vårt samlade välstånd är summan av alla arbetade timmar. Till exempel skulle vi inte ha råd med universitet om inte människor arbetade.
Hej Henrik!
Jag håller med dig om det här med två perspektiv, där det ena handlar om att skapa förutsättningar för fler jobb totalt sett, och det handlar om hur reglerna på arbetsmarknaden bidrar till att vi får rätt person på rätt plats.
Som jag ser det så bör man så länge som det ser ut som det gör i Sverige med massarbetslöshet bland just unga och lite äldre akademiker dvs de som är mellan 20 – 40 år gamla, titta på ett annat alternativ.
Det jag menar är att efter att jag har gått igenom de stora jobbdatabaserna utanför EU så ser jag klart och tydligt att det finns en mycket stor avsättning för just den gruppen av arbetslösa akademiker som inte kommer in på den svenska arbetsmarknaden trots att de verkligen försöker och aktivt anstränger sig, så skulle man kunna tänka sig att förändra så att det inte bara är jobbsökar stöd inom EU, utan även tas fram ett jobbsökar stöd som täcker hela världen.
I en global värld så måste man se och bry sig om enskilda individers önskemål. Tyvärr misslyckas både Arbetsförmedlingen och jobbcoacherna med denna bit. De tittar nämligen för snävt och många har ingen förståelse för unga akademiker. Många av dem förstår inte ens innehållet i ett vanligt enkelt CV som vi visar för dem. Jag ifrågasätter starkt om dessa personer på Arbetsförmedlingen, men även jobbcoacherna kan läsa och skriva.
Det bästa vi kan göra för de akademiker som själva försöker att aktivt ta sig in på arbetsmarknaden, men som möts av ”Nej Tack….Ha ett bra liv”, är att lyssna på vad de vill och att göra det som de vill. För många kan det vara en så enkel sak som att fixa fram arbets- och uppehållstillstånd i Amerika, Kanada, eller Australien, för de har hittat att där finns massvis med lämpliga och relevanta jobb för dem.
Detta behövs därför idag så förväntar sig arbetsgivare i Kanada, Amerika och Australien att man söker jobb på plats och inte håller på och skickar runt CV från andra delar av världen.
För att då minska avståndet mellan Arbetsgivare och oss som är intresserade av att jobba i dessa länder/nationer, därför att vi känner oss mer behövda och accepterade i Amerika, Kanada och Australien, än vad vi gör i Sverige.
Många av oss har dessutom den kompetens och de kunskaper som de letar efter aktivt varje dag. Dessutom så är många av oss internationellt och globalt bevandrade och många av oss har någon gång i vårt liv bott och gått i skola eller utbildat oss utomlands, och känner oss mer hemma utanför EU än hemma i Sverige.
Själv så går jag dagligen igenom olika transatlantiska och internationella databaser och ser stora möjligheter, men tyvärr så vill inte Arbetsförmedlingen hjälpa mig utan bara djävlas med mig på olika sätt och de bryr sig inte det minsta trots att jag kan visa på var det faktiskt finns intresse för min kompetens, mina kunskaper och mina erfarenheter från tidigare korttidsjobb.
Att varken Arbetsförmedlingen eller jobbcoacherna förmår att vara behjälpliga är så frustrerande. Tänk så lätt det vore att bara lyfta telefonluren och ringa några samtal för att fixa de tillstånd jag behöver för att sedan kunna fixa jobb på egen hand.
Nej…det är för svårt för både Arbetsförmedlingen och Jobbcoacherna och de säger bara att arbetslösa akademiker är oanställbara och hopplösa fall.
Man skall inte behöva behandlas på det här sättet, så jag har därför sökt jobb direkt borta på andra sidan Atlanten på egen hand och det finns ett stort intresse för vad jag kan bidra med.
När jag dessutom kan visa upp att jag bott och gått i skola i Amerika när jag var yngre så blir de helt ”lyriska” och ser att man är välanpassad till deras system och kan deras språk flytande.
Jag är förvånad över att Arbetsförmedlingen och jobbcoacherna inte fattar vilka otroliga möjligheter det finns bara man lyfter blicken och
lyssna på och tar del av den information vi har och där vi visar på att
det finns en stor efterfrågan på vår kompetens och våra kunskaper.
Jag har massvis med rapporter kring det här , bland annat från en organisation som heter ”Partnership for Public Service” där man lyfter fram att det finns en mycket stor efterfrågan på just akademiskt utbildad arbetskraft på federal nivå i både Amerika och Kanada.
Så jag tror man behöver få in personer från Amerika , Kanada och Australien som kan jobba med våra arbetslösa akademiker som är
intresserade av att komma och jobba på deras arbetsmarknader och som kan deras språk och som verkligen vill jobba.
Jag är själv oerhört framåt och ser många möjligheter, men hela tiden skall byråkrati stänga dörrar för mig och hindra mig från att komma vidare i livet.
Eftersom jag även söker jobb här hemma i Sverige, men även i andra EU-länder, men där redan blivit bortsorterad/bortvald hos alla arbetsgivare så börjar jag tröttna på den negativa attityden mot mig överallt här hemma i Sverige. Jag försöker verkligen mycket hårt och professionellt att söka jobb och marknadsföra mig så gått det går, men jag upplever faktiskt att jag behandlas väldigt illa och jag mår faktiskt inte bra av att bli behandlad på det här sättet.
Så för mig så skulle det vara kanon att få in någon från Amerika eller Kanada som kan hjälpa mig framåt, för det fungerar inte med någon på arbetsförmedlingen och det fungerar inte med någon av jobbcoacherna för de förstår sig inte på min kompetens och de förstår sig inte på min situation och tar mig inte på allvar.
Vi är väldigt många som är i den här situationen, och vi behöver en helt annan hjälp än vad Arbetsförmedlingen och jobbcoacherna kan stå till tjänst med, vilket gör att vi inte kommer någonstans i Sverige.
Det är ju slöseri att det är så här, när vi faktiskt vill jobba och bidra men arbetsgivarna inte vill ha oss, och där vi hela tiden möter missaktning och brist på respekt.
Jag tror att det bästa vore att faktiskt ta in expertis från USA och Kanada som kan hjälpa oss och att vi får någon som vi har förtroende för, så vi kan komma vidare för den situation som råder i Sverige idag är totalt hopplös för oss.
Därför borde man ta in personer från Amerika och Kanada som kan och vill hjälpa oss. Detta därför att de har en mycket mer positiv attityd och inställning till duktiga akademiker som vill få någon nytta av den kompetens och de kunskaper de ägnat 4 år åt att bygga upp.
Om man jobbade internationellt, globalt och transatlantiskt så skulle fler komma i arbete och färre skulle hamna att bli beroende av försörjningsstöd/socialbidrag.
Så, genom att vi får in personer från Amerika, Kanada och Australien som kan hjälpa oss på ett bättre sätt så skulle fler av oss komma i arbete snabbare och själv skulle jag mer än gärna flytta över Atlanten för att jobba istället för att hela tiden sitta här hemma i Sverige och bara bli bortsorterad/bortvald hela tiden då jag söker jobb och gör det på ett professionellt sätt.
Det beror på att jag själv har bott och gått i skola i Amerika och dessutom talar språket flytande. Dessutom har jag studerat utomlands under mina akademiska studier, nämligen vid University of Helsinki.
Så, det är bara genom att Arbetsförmedlingen ändrar sitt sätt att arbeta och man får in personer från Amerika och Kanada som klarar av att hjälpa de arbetslösa akademikerna genom att de har kontakt med både Arbetsmarknaden, men även med olika universitet och college som har mycket bra samverkan mellan akademi och verklighet som vi kan hjälpa arbetslösa akademiker som kört fast i Sverige och som inte kommer någonstans oavsätt hur hårt de anstränger sig.
Mvh
Mikael